Säsongens svåraste match slutade som förväntat med storförlust.
Det var riktigt deppiga miner i omklädningsrummet efter matchen. Anledningen stavas vår 1:a period. Då presterar vi vår bästa innebandy den här säsongen om inte någonsin. Vi ligger under med 1-0 efter ett skott som styr in på egen back. I försvaret ligger vi helt rätt och har en mot en situationer över hela banan. När vi vinner de flesta av de duellerna blir det inte många eller bra målchanser för motståndarna. Dessutom vågar vi hålla i bollen i anfallsspelet och får lite längre anfall och skapar ett par bra bra chanser. Att göra det här mot ett lag bestående av hälften P11:or och som, enligt mig, borde spela i en A-serie då de vunnit de flesta matcher med fem mål eller mer är riktigt bra.  
I andra period tar fysiken ut sin rätt och Torpet går ifrån till 5-0. Det är jobbigt att vinna duell efter duell när motståndet är två decimeter längre och 15kg tyngre. I tredje går luften ur oss men grabbarna kämpar på så gott de kan och orkar men siffrorna rinner iväg till 13-0. Trots detta är besvikelsen stor efter match. Vi visade ju att vi kunde hota Torpet i en period. Då är det surt att det slutar med storstryk. 
Vi tar med oss vår första period. Kan vi spela på den nivån mot mänskligare motstånd kommer resten av våren bli kul. 

Hur gick det förra veckan när vi möte Bajen undrar vän av ordning. En stabil vinst med 8-1 mot ett lag som kommer gynnas av den nya C-nivå som införs till nästa säsong. 

/Love